Att individer är sysselsatta har såväl ett egenvärde för människan som ett samhällsekonomiskt värde. Jag tror att människan känner sig mera delaktig i samhället om hon får vara med i en arbetsgemenskap och bidra med sin arbetsinsats, sin kunskap och sina färdigheter. För att vi ska kunna upprätthålla den nordiska välfärdsmodellen – kunna finansiera en kvalitativ utbildning, hälsovård och äldreomsorg där människan står i fokus – krävs att den offentliga ekonomin är hållbar. En högre sysselsättningsgrad innebär en bättre offentlig ekonomi och en höjning av sysselsättningsgraden måste därmed prioriteras. Enligt Finlands Näringsliv betyder en 1 procentenhets förbättring av sysselsättningen 1 miljard till i den offentliga ekonomin. Nedan följer vad jag anser extra viktigt för att höja sysselsättningsgraden. Läs även vad jag skriver om välmående, som inte får förbises för att höja sysselsättningsgraden.
Ett mera företagarvänligt Finland
Den skattepolitik som förs i Finland ska vara sådan som uppmuntrar till arbete och företagande, den ska främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Företagare skapar arbetsplatser och tillväxt, och därför måste det vara attraktivt att driva företag i Finland. För en arbetsförmögen person ska det alltid löna sig att ta emot ett jobb och att arbeta. Vidare måste arbetstagarna känna att de får tillräckligt i handen för sin arbetsinsats, inkomstskattesatsen får inte vara för hög. När det gäller skattepolitik är det även viktigt att generationsskiften ifamiljeföretag och lantbruk sker smidigt så att affärsverksamheten kan fortsätta och sysselsätta. Arvs- och gåvoskatten ska därför avskaffas vid företagens och lantbrukens generationsväxlingar.
För att skapa ett mera företagarvänligt Finland ska företagande även underlättas genom att det t.ex. erbjuds löneadministration för småföretag. För småföretagare kan löneadministration förebygga att det uppkommer tillväxthinder och ge bättre förutsättningar för nyanställningar. Vidare är det viktigt att efterfrågan och utbud på arbetskraft skulle mötas bättre och möjliga åtgärder är att låta privata arbetsförmedlingar stödja de offentliga TE-byråerna och att samarbetet mellan utbildningsinstanserna och näringslivet stärks. Behovsprövningen av utländsk arbetskraft ska även slopas.
Högkvalitativ utbildning
Finland behöver välmående och kunniga unga! För ett välmående och konkurrenskraftigt Finland krävs kvalitativ utbildning där barn och unga tryggas jämlika förutsättningar. Jämlika förutsättningar innebär att småbarnspedagogiken och skolan uppmuntrar och stöder alla barn att uppnå en sådan nivå att vid avslutad grundskola har alla, oberoende av kön och socioekonomisk bakgrund, god förmåga i att läsa, räkna, skriva och uttrycka sig verbalt, och därigenom goda förutsättningar för fortsatta studier på andra stadiet. De barn som behöver mera stimulans ska ges mera krävande uppgifter.
En persons socioekonomiska ställning får inte utgöra ett hinder för studier på andra stadiet, alla ska ha möjlighet att efter avslutad grundskola påbörja och avlägga yrkes- eller gymnasiestudier. Utbildningen ska vara avgiftsfri! För att vara internationellt framgångsrika och konkurrenskraftiga måste yrkeshögskolornas och universitetens finansiering tryggas och det måste satsas på högklassig utbildning och forskning.
Familjeledighetsreform
Det behövs en familjeledighetsreform. Det ska föras en familjepolitik som ger goda förutsättningar för ett jämställt föräldraskap och jämställda arbetsmarknadsmöjligheter, och därmed även möjlighet till höjning av sysselsättningsgraden.
Genom SFP:s flexibla 6+6+6-modell skulle i en familj med mamma, pappa och barn mammans ställning på arbetsmarknaden, pappans ställning som vårdnadshavare och barnets relation till bägge föräldrar stärkas. Det förutsätter att 6 månader inkomstbunden familjeledighet öronmärks för vardera föräldern, vilken föräldern kan välja att nyttja till fullo, delvis eller inte alls. Den sista tredjedelen får man dela på valfritt vis. Delarna kan tas ut flexibelt och kombineras med hemvårdsstöd. Det är t.ex. möjligt att en förälder tar ut 6+6 månader och är vårdledig innan den andra föräldern håller sin öronmärkta inkomstbundna familjeledighet. En förälder kan ta ut max 12 månader. Den andra föräldern måste inte ta ut någon ledighet alls. Modellen tar även en mångfald av familjekonstellationer och livssituationer i beaktande. T.ex. ska ensamförsörjare behandlas lika som ett par och därmed berättigas till 18 månader inkomstbunden föräldraledighet.
I dag består ledigheterna av moderskapsledighet på ca 4 månader, faderskapsledighet på dryga 2 månader och föräldraledighet på ca 6 månader som får fördelas fritt mellan föräldrarna (4+2+6). 6+6+6-modellen skulle med andra ord medföra en förbättring av nuläget på alla sätt. Den inkomstbundna föräldraledigheten förlängs samtidigt som föräldrarna själva kan välja när de tar ut föräldraledighet enligt vad som lämpar sig bäst för just deras familj. A och O i denna helhet är tillgången till kvalitativ småbarnspedagogik. Vi i SFP vill att alla 3-åringar uppåt ska ha rätt till gratis småbarnspedagogik 4 timmar/vecka. Ett jämställt och barnvänligt Finland är ett välmående Finland.
